Såg den nyss - Loved it!

Igår fick jag äntligen tid att besöka Fotografiska. Kan ni tänka er, det finns ett paradis på min bakgård. Stockholm har fått en lekplats för alla fotoentusiaster.

Jag hade inte kollat upp vilka utställningar som var mer än att jag sett reklamen för Annie Leibovitz. Så föreställ er min bubblande förtjusningnär jag steg in i ett rum fyllt med bilder av Anders Petersen (kolla in hans utställning här). MAGI. En av mina stora inspirationskällor.

Jag tillbringade ungefär halva min besökstid framför hans bilder. Det var så häftigt att få se dem i stort format. Dock blev jag helt abrupt avbruten i min trans av ett yngre par bakom mig. En tjej och en kille i min egen ålder.

Hon till honom: "Alltså jag tycker sånna här bilder är sååå tråkiga!"
Han till henne: "Jag visst...eller hur, lyckokast som vem som helst kan ta..."

?

Alltså seriöst? Jösses vad olika man kan tycka. För att kunna fotografera och fånga känslor och uppleveser på här sättet krävs ett enormt engagemang, stor rekationsförmåga, öga för komposition, förmågan att uppfatta rummet och mod att tränga sig på. Sen utöver det gäller det att kunna sålla ut en bra bild i mängden.

Sen att vi går igång på olika saker, men man behöver ju inte framställa sig som ignorant, även om man är det.

Men annars var besöken en fröjd. Annie Leibovitz  bilder var grymma (självklart) och utöver det fastnade jag för Joel-Peter Witkins surrealistiska kroppskildringar som inte lämnar någon oberörd.

Jag är hemmakatt. Vill ha det mysigt och ombonat omkring mig. Ända sedan studenttiden och tillfälliga tonårslägenheter har jag sett till att boa in mig. Så ni kanske förstår att kaoset här hemma är en riktig fars. Men på fredag går flyttlasset, tjoho!

Anyway,  just nu vill jag bara fly fältet. Arbetsrummet är hemskt. Vill verkligen inte sittar där. Brrrr...Så det blir verklighetsflykt för min del och det stavas:

T.V.S.E.R.I.E.R

Tyvärr är det uppehåll i USA på all dumburksgodis som tilltalar mig så jag har letat upp lite serier som jag missat av en eller annan anledning. Senaste maratonloppet jag avslutade i går natt var Life on Mars.

Man nu är de 17 avsnitten avklarade. Vet inte riktigt vad jag ska titta på nu.

Här kommer ett spontanrop på hjälp. Buhu...jag vill inte se snön längre. Det börjar bli deprimerande. Jag tar hellre slask, behöver dynamik. Inte samma sak varje dag bah!

Kikade lite bland fjolårets bilder och blev varse om att jag den 17 mars satt på bryggan och smaskade på en god glassbåt samtidigt som jag lapade skön sol. Kan det vara närmare än man tror? Det känns inte som att detta vore en möjlighet om en ynka månad. Allt man ser är snö. Var man än går bara en massa snö.

SUCK...

Åhåå!! Jag döör, jag dööör.....Håller med Jennifer. vill se den nu!

Jag har inte uppdaterat mycket här senaste veckorna. Det har känts rätt att hålla sig borta från webben ett tag. Jag blir nämligen en jäkla grinpelle vid den här tiden på året och ville inte förstöra er helg.

Nyår nyår nyår! Vi är hopplösa jag och Danne. Efter att ha tillbringat en massa aftonar i garderoben med vår förra (läs: skotträdda) vovve så vet vi inte idag, efter hans bortgång, hur vi ska fira detta event. Vi har testat det mesta. Försökt fira hemma med vårt nya tillskott i familjen (Lizzy), flytt landet och även tagit oss till Bers salonger. Men det förvandlas oavsett till en fars:

Test 1, hemma med hund:

Första året, 2005, försökte vi som sagt att vara hemma. Stackaren blev ändå rätt konfys under kvällen. Det visade sig att vi bara bytte garderoben mot källaren och bestämde oss för att lämna bort henne i framtiden.

Men att skjutsa ut grisen på landet har inte gjort oss till några nyårsmästare direkt. Det slutar alltid likadant. Klockan tolv noll noll står Danne med en cigarr i munnen och jag med ett plastglas eller en ölburk i handen (glammigt värre), utan att riktigt veta om klockan är tolv än eller om slaget har passerat. Alltid förvirrade och vet aldrig var vi ska stå eller var vi ska vara. Spelar ingen roll om vi firar med vänner eller för oss själva. Samma visa varje gång.

Test 2, Låna päronens hus och fotografera fyrverkerier:

Stativet ville inte vara med.

När klockan började närma sig tolv sa Danne att man kanske skulle bege sig ut om jag nu ville fånga lite fyrverkerier på bild.

"Öhh..just det!" Jag som jag som absolut inte förberett mig det minsta. På med överdragsbrallorna över pyjamasen och snabbt ihop med alla kameraprylar som låg utspridda överallt. Tror ni att stativet ville vara med? Neee, medan Danne korkade upp bubbelvattnet svor jag frustrerat över att objektivet vägrade haka i stativfästet. Så stativet flög iväg som en rugby. (Inte bra att dricka alkohol). Kalle Anka är mitt andra namn.

Förra nyårsafton tillbringade vi i Usa. Och jag ska inte klaga, när klockan slog 00:00 i Sverige satt jag och fotograferade vilda sjöelefanter vid Kaliforniska kusten. Men när klockan slog 00:00 i Santa Barbara hade vi gått vilse och hamnat i ett väldigt suspekt område. Nu vet jag att jag med största sannolikhet inbillade mig hela scenariot men med min kära väns varnande ord i bakhuvudet trodde jag att folket som bodde i husen skulle komma ut och skuta på oss. Så jag stoppade kameraväskan under tröjan och låtsades vara gravid för att få sympatipoäng och gömma kameran (två flugor i en smäll).

Till slut lokaliserade vi oss och nyårsupé 2008 blev öl och en trekant (mackorna alltså ehum) från lokala macken på ett motell . Lägg på några spöken, en Impala och mitt liv hade varit som taget ur Supernatural.

Test 3, Landsflykt:

Fortsättning följer. Ska bli spännande och se vad vi gör 2010...or not?

Men hörröni, mina nyfunna vänner. Ser fram emot ett 2010 med er. Det har varit så kul att hitta till era bloggar. Hoppas min "surkasm" inte tas allt för allvarligt och att Ni haft trevlig under jul och nyår.

Gott avslut, ny kula!

/Marie

Hann inte ut före solnedgången idag, men tajmade den någorlunda. Hoppas ni inte tröttnar på mina snöbilder för här kommer fler. Jag har sådan enorm fotograferingslust just nu.

Den här lilla familjen förföljde jag och Lizzy i smyg.

Lizzy är föga förtjust i att jag ständigt fastnar med kameran...

...och demolerar snögubbar i protest.

Jag vet en som älskar snö. I går var Lizzy en väldigt lycklig vovve.

Whoooooooooooooo! jag vet inte hur jag ska kunna beskriva det här i ord. MINA BILDER ÄR RÄDDADE, hemma, i säkerhet, trygghet...

PC PERLA i Nyköping har återskapat mina filer på den krashade hårddisken. Jag kan inte nog beskriva min tacksamhet till dem just nu. Jag är så glad. Nu ska det firas. Ni som följt mig vet hur hårt det där slog, jag kommer ALDRIG mer sätta mina bilder i en sådan sårbar situation. Nu ska här backuppas flitigt.

Så i all lycka sjunger jag till mina favorittoner...la, la la la la la la, la la la la la la, la la la la..TJOHO!

Lyssna och sjung med...

Jag och Danne tog oss till Alla Helgona kyrkan för att se på Lucia. Det är verkligen fantastiskt stämningsfullt.

Men en sak slog mig. Där smyger jag runt med mitt monsterobjektiv som jag köpt för att inte använda blixt. Försöker hålla mig så stilla jag bara kan för att få en skarp bild. Så ställer sig lilla "Lisas" pappa bredvid mig med sin lilla kompakt och skjuter på med blixtar, helt utan skrupler. Ibland undrar jag var jag håller på med egentligen haha.

Hej där allihop! Idag är jag mig själv igen hihi. Facebook kan vara en riktig själsforskare ibland. Människor som betytt så otroligt mycket i ens ungdom, dyker upp och gör entré, och hela ens värld hamnar i gung. Vänder på alla begrepp, sanningar och påstående. Känner ni igen er? Det är en hissnande känsla när man får ens historia reviderad som format en rejält.

Men det är lite av mitt liv i ett nötskal. Har ju länge funderat på vad jag ska döpa bloggen till. Men jag tror att jag har beslutat mig för "Karusell".

Nu är det i alla fall advent och jag har varit nere i källaren och hämtat lite ljus. Kram på er.

Och när vinter-dekorationerna i form av mjukisar kommer upp blir min lilla gris alldeles till sig...

..."Byta den roliga snögubben mot min elefant?"

Förlåt att jag varit så frånvarande några dagar. Jag har slitit som ett djur för att bli klar med "homestylingen" (inom ironiska citattecken) här hemma inför fotograferingen. Jag lät mäklarna sköta det. Det är lika bra att inte fotografera sitt eget. Man kan lätt bli lite hemmablind och kanske fotar med fel fokus (titta vilka fina tallriksunderlägg?)

Men efter att hon gått gick jag givetvis loss med kameran. När hela lägenheten är polerad måste man ju passa på. Titta vilket fint dressing room min krigszon i garderoben förvandlades till.

Generellt så är det fantastisk vad man kan åstadkomma hemma själv med billiga hjälpmedel. Jag ska lägga ut fler bilder imorgon.

PS. Jag är nästan klar med mitt bildgalleri... mañana mañana. Ha det gott så länge.

Ursäkta men jag måste skriva av mig. Jag håller på och putsa fönsterna inför visning på lägenheten och vi har haft spindelinvasion den här sommaren. Jag skojar inte när jag säger att bara ETT fönster innehåller hundratals med korsspindlar i varierande storlek. Jag håller på och får ett nervsammanbrott, och ger min hund ett på köpet också.

IMSE VIMSE....

De har nämligen gått i idé, de ligger som små stenar längst med fönster karmen och mellan glasen. Nu när jag går på med trasa så vaknar ALLA TILL LIV. Förstår ni vad jag går igenom? Det är precis som i filmen, spindlar överallt. De kryper i väg åt alla håll.

Att döda dem är lättare sagt än gjort men om jag lyckas så knäcker det så otäckt när deras kropp går i kras. Hur äckliga de än är så är det så hemskt att ta kål på dem.

Men även om jag inte varit överempatisk så är det snudd på omöjligt att få tag i dem. Nu kryper det i hela kroppen på mig, det känns som att de är överallt. Jag kommer inte kunna sova inatt.

För er som är fobiker ber jag om ursäkt men jag måste bearbeta detta på något sätt. Att fota eller skriva en låt om h-vetet är det ända sätt jag vet hur, och jag tror inte Danne skulle bli så glad om han kom hem efter att ha slitigt med båtupptagningen hela dagen och jag sitter och klinkar på gitarren...nej, det här går fortare.

Fler bilder, tagna förra sommaren på balkongen. Bllllhhhääähhhäähhää...

Nej nu är det bara att kavla upp armarna och göra vad som måste göras. Wish me luck!

Bilden nedan är nog egentligen ett resultat av att jag inte sover på nätterna. I kombination med alldeles för många övernaturliga tv-serier. Det är Supernatural, Vampire Diaries, True Blood, Ghost Whisperer, Idag plöjde jag 5 Heroes avsnitt. Så lite knäpp(are) har man nog blivit.

Danne tycker synd om mig, för att jag är sjuk. Och jag ÄR sjuk...jag looovar. Det är bara det att, ja, man kan ju fortfarande vara kreativ. Och jag har så tråkigt haha. Nu måste jag gå och lägga mig. Det här tog musten ur mig..*host host*

Känner mig lite ensam här...hallo?

Mindervärdeskomplex? Näää...

Hade en helt fantastisk dag och kväll igår, men sedan jag kom hem har jag knappt rest mig från sofflocket så jag får berätta mer imorgon (och visa lite fler bilder).

Nu ska jag vara oortodox och gå och sussa. Jag sitter nämligen och redigerar bilder med ett öga, det andra har redan gått och lagt sig ;0).

Bara en liten humorbetraktelse:

Under de två år jag bott i Nypan har Stockholm fått:

1 Sofo?

2 Yellow Cabs

Hihihi, rätt gulligt, otroligt förkluckande. men som Danne sa, när man skrattat klart åt det kan man ju faktiskt konstatera att det är rätt praktiskt med gula taxibilar.

Men ändå, kul.

Imorgon ska jag kika in hos er...godnatt vänner.

Saker man kan göra klockan 3 på natten:

• Färga ögonbrynen
• Blogga medan man färgar ögonbrynen
• Sista-minuten-plugga
• Lägga ansiktsmask (sover man inte får man gå på kemikalier)...(nej det där lät dumt)
• Gå på hundpromenad och gömma sig för tidningsbudet (bor i en småstad)
• Omorganisera sin garderob
• Äta (alltid trevligt)

nu börjar det rinna in färg i ögonen...

Ytterligare en halvtimme senare....

Fint blev det, värt att plåga sig lite för...Nej nu ska jag försöka få några timmars sömn. Summamumma, jag ser verkligen fram emot imorgon!

zzz

Fram med vinterkläderna, in med alla sommarskor och tunna jackor. Dags att rota fram alla mina färgglada halsdukar.

...kanske köpa ett par nya skor, väldigt sugen på en ny jacka.

Japp. Back to school! Är trött på att alltid vara grafiskt handikappad. Visst, jag har bildseende, och viss utbildning inom ämnet men det är så mycket som jag känner att jag saknar. Många gånger skulle jag vilja kunna erbjuda helhetslösningar, både med foto och formgivning vid enklare annonser. Och samma sak med webbutvecklingen.

Nu har jag hoppat på en utbildning på universitetet som jag tror kan bli ett bra komplement. Så denna veckan har varit helt galen. Massor av inlämningsuppgifter att ta igen och sedan ligger ju körkortsboken och gapar i hörnet. LÄS MIG! LÄS MIG! Och sist men inte minst ringer de från min tidigare arbetsplats och vill att jag utvecklar en röstningsfunktion till deras idrottsgala. Kul för min plånbok, synd för min mage haha.

Så vänner, jag är så himla ledsen att jag inte varit inne och läst era bloggar under veckan. Nu har jag en hel del ta igen. Vi ses. Kramiz!

Har efter helgen lärt mig att gasa, koppla, växla och bromsa. Nästa helg får vi se om jag kan göra dem i RÄTT ordning.

Min gubbe är ute med Lizzy. När de kommer tillbaka ska vi ut och övningsköra. Ghaa! Första gången på ...7 år! Haha. Nu ska jag lägga i en högväxel i alla fall (inte ordagrant). En körlektion i veckan och massor av mängdträning hemma. Lappen skall införskaffas. Så är det bra.

Så ÄR de bara.

Här kommer lite fler bilder från sommaren så länge. Det var dag fyra på vår seglingssemester. Vi hade anlänt till Nynäshamn och dimman låg, som många kanske minns, tjock över havsbandet. Till en fotoälskares stora förtjusning. Dimma rocks!

G A L L E R I

Nynäshamn, 22 juni 2009

Undrar om jag har för mycket tid över och min hjärna skapar en massa uppgifter åt mig? Hallo, nu får lågkonjunktur vara över. Någon ge mig lite mer uppdrag, PLEEEEZZZE. Jag har blivit galen över arbetsplatsen som inte är riktigt funktionell, vänt upp och ner på hela kontoret, flyttat alla apparater och dragit om sladdarna ungefär 4 gånger nu. Utan att bli nöjd.

Jag får för mig att börja skanna in alla mina gamla pappersfotografier, negativ och minnen (som om inte lightroom redan var överfullt av bilder som ännu inte är redigerade och sorterade).

Haha, som sagt, jag behöver ockupera mitt lilla huvud med något viktigt. Jag behöver problem att lösa.

Men det är rätt kul att gå igenom sina gamla bilder. Här är ett minne från Roskildefestivalen  -97. OJ vad länge sedan det är. Det var den festivalen som låg i översvämning (det regnrekordet slogs sedan 2007 med 50 kontra 44 millimeter regn). Jag minns hur vi flydde våra tält för att sova i bilen efter att i stort sätt hela sovsäcken låg under lera.

Men regnet slutade. Solen torkade upp större delen av lervällingen och livet kändes helt underbart. Här sitter vi och myser i väntan på kvällens stora händelse med Mötley Crue, Smashing Pumpkins, Soundtrack Of Our Lives, Prodigy m.m.

Åhh, suck vad jag älskade Roskilde.

Ps. Jag har inte rökt på många år. Ful, FUUUL ovana, om nu någon ung liten oförstörd själ ser det här.

Sommaren är så fin, men hösten är rättigheternas tid. Då FÅR jag ha mina dvd-serie-maraton utan att skämmas. Då KAN jag titta på tv klockan 8 på kvällen utan att behöva vinkla persiennerna som en suspekt ljushatare. Då SKA jag pussa gubben min godnatt, krypa upp i soffan med en kanna rooibos, några tända ljus, min mysiga goldentjej brevid mig och bara njuta av dagens inspelade skörd...mmmm

Grejen är att jag inte har canal+ eller tv400, så jag måste snällt vänta tills de vanliga kanalerna visar programmen. Eller att de kommer ut på DVD. Så jag är lite extra glad för jag får följa både Heroes och True blood i höst. Nu saknar jag bara Supernatural och Dollhouse (som är tingad på DVD).

Jag nämnde att jag var en SciFi/Fantasy-nörd va?

Nu har vi förtöjt på en härlig ö, grillen är tänd och solen steker...

eller?

Såg det kanske snarare ut så här?

Men hallå, vad hände med vädret? Ingen av oss hade någon lust att gå ombord på denna båt kan jag lova. Så min kära man klev i och hämtade lite tröstdricka. Nu gör vi hemmagjord sushi, myser i soffan och ta det som det kommer. Semestern skjuts upp några dagar. So what! Jag kan ju alltid blogga....

Bläää, inte lockande alls.

Det spöregnar ute. I studenttider. Mest synd tycker jag om familjer med mottagningar som får trängas inomhus. Studenterna är säkert glada ändå. Lyckorus och ösregn för mina tankar tillbaka till en viss Roskildefestival. Känner starkt för att plocka med mig kameran, ge mig in till stan och försöka få lite annorlunda vinkling på spektaklet. De studentbilder jag har tagit är lika hurtiga och kliché som de flesta andras.

Måste gå ut med grisen NU, hon sitter och tittar ut och är nog rätt kissenödig. Men usch vad jag känner mig ynklig. Jag vill inte bläää...

En bild från förra året...

Dagen före midsommar tar vi vår segelbåt och styr den dit vinden bär oss. Om 8 dagar sitter vi och firar på en klippa någonstans ute till havs. OAVSETT väder.

YIPPI!!!

Det går inte att klara sig utan lappen om jag ska kunna ta uppdrag utanför stan. Så Danne och jag var på handledarutbildning igår.  Där blev vi genast taggade med namnskyltar så att det gick att se vem som var handledare och elev. Hehe, kursledaren påpekade gång på gång hur viktigt det är att föräldrarna utbildar sina barn på bästa sätt. Och hur barnen inte mognat och fått ett ordentligt ansvartänkande än. Snacka om att känna mig som 16...

Som om det inte räckte klappade Danne mig, välmenat, på huvudet och gav mig "det blir så bra det här" -minen.

Hmrf.

Ungefär 2 timmar in på den 4 timmar långa föreläsningen började min hållning sakteligen förändras. Rumpan kasade ner mot stolskanten, överkroppen hände lite snett, underläppen plutade och ansiktsuttrycket var tjurigt och uttråkat.

Jag förvandlades till en tonåring.

När får man gå hem?

Nu drar vi upp till Stockholm!