Alltså jag har inget emot grabbar som syr. Det är Rock n' Roll! Men när jag zappar fram en man i raggsockor som sitter och syr hjärtan på kuddar kan jag inte hålla mig. Muuhhaahaaha...

Däremot blev jag sugen på att ta fram mina bilder från sommarens skärgårdssemester. Vi var nämligen på Öja i somras. Så i morgon blir det lite sommar här i vinteryran. I alla fall på den här bloggen. Ha en underbar lördagskväll. Nu ska vi göra sushi.

***

EDIT: Lissen fick mig at fundera lite på det där. Det är ju egentligen rätt sexistiskt av mig och sitta och garva åt att han syr hjärtan.
Ernst. Du är kung, även om jag får stressutslag bara av att titta på dina julsysslor. Själv nöjer jag mig med att slänga fram lite tomtar för att göra Danne glad.

Hann inte ut före solnedgången idag, men tajmade den någorlunda. Hoppas ni inte tröttnar på mina snöbilder för här kommer fler. Jag har sådan enorm fotograferingslust just nu.

Den här lilla familjen förföljde jag och Lizzy i smyg.

Lizzy är föga förtjust i att jag ständigt fastnar med kameran...

...och demolerar snögubbar i protest.

Vaknade i morse till:

Morgonkaffet på balkongen fick utebli. Jag tände lite ljus och höll mig inomhus. Var rätt trött men piggnade snart till av lite trevlig underhållning. Satt och betraktade alla stackare som grävde ut sina bilar.

Och det bara fortsätter, fortsätter och fortsätter. Har tänkt åka in till stan idag och köpa skor. Behöver verkligen nya skor. Men hur ska jag ta mig dit?

Jag vet en som älskar snö. I går var Lizzy en väldigt lycklig vovve.

Vad ska man säga? Nu har vägarna korkat igen. I love it! Ljuset, ljudet. Äntligen snö!

Ge man sig ut med kameran under årets första snökaos ser man en hel del komiska situationer. Så här går det när man skjuter upp saker till morgondagen.

Har stekt fågelburgare. Nu ska jag titta på senaste avsnitten av Dollhouse och bara mysa med min nyhemkomne vän, hårddisken, som har fått en fin hedersplats här bredvid mig. Killar den lite på sladden då och då, det verkar den gilla. När all backup är klar ska jag attackera den och se vad jag har saknat.

Whoooooooooooooo! jag vet inte hur jag ska kunna beskriva det här i ord. MINA BILDER ÄR RÄDDADE, hemma, i säkerhet, trygghet...

PC PERLA i Nyköping har återskapat mina filer på den krashade hårddisken. Jag kan inte nog beskriva min tacksamhet till dem just nu. Jag är så glad. Nu ska det firas. Ni som följt mig vet hur hårt det där slog, jag kommer ALDRIG mer sätta mina bilder i en sådan sårbar situation. Nu ska här backuppas flitigt.

Så i all lycka sjunger jag till mina favorittoner...la, la la la la la la, la la la la la la, la la la la..TJOHO!

Lyssna och sjung med...

Jag och Danne tog oss till Alla Helgona kyrkan för att se på Lucia. Det är verkligen fantastiskt stämningsfullt.

Men en sak slog mig. Där smyger jag runt med mitt monsterobjektiv som jag köpt för att inte använda blixt. Försöker hålla mig så stilla jag bara kan för att få en skarp bild. Så ställer sig lilla "Lisas" pappa bredvid mig med sin lilla kompakt och skjuter på med blixtar, helt utan skrupler. Ibland undrar jag var jag håller på med egentligen haha.

Nu är det snart ett år sedan jag och Danne reste över Atlanten för att utforska en liten del av det stora USA. Som en liten nostalgitripp tänkte jag dela med mig lite av mina upplevelser där. Grand Canyon finns redan att läsa om här. Där avslutade vi resan. Så det får bli i oordning här.

Slita för mödan

Sista dagen i San Francisco och jag hade tjatat om att få fotografera Golden Gate sedan vi landat med flyget. Vi var redan på rätt sida av bron och på jakt efter en bra utkiksplats. Danne, som varit i San Fransisco tidigare, tog mig först till en klassik rastplats precis bredvid bron vilket inte var riktigt var jag vad ute efter så vi satte oss i bilen igen och började leta oss uppåt. Men tiden sprang ifrån oss och rätt som det var såg jag hur solen var på väg ned över staden. Jag blev som tokig och började panikartat skrika till Danne att köra var som helst, bara jag såg bron. Fem minuter senare verkade vi vara på rätt väg, för en slingrig serpentinväg sträckte sig upp mot en kulle full av människor. Det var bara ett problem. Vägen var lång, och igenkorkad. Just det, bilkö.

Det som flög igenom mitt huvud då var att jag minsann inte tänkte komma hem utan en bild på San Fransicos mest kända byggnad. Så jag hoppade ut i farten, sprang bredvid bilen och öppnade bakdörren, fick ut min kamerautrustning och började sick-sacka mig till fots upp för kullen (trottoarer är en raritet i USA, här snackar vi bergsvägg-bil-bergsvägg). Adrenalin, det är det enda jag kan komma på som fick upp mig till toppen. Min kameraväska väger bly, lutningen var grotesk och sträckan dubbelt så lång på grund av sick-sackandet.

När jag väl kom upp kunde jag knappt andas. Sista biten kvar av solen innan den skulle försvinna för dagen, jag hade några minuter på mig. Problemet var att jag inte hade fått med mig något stativ och att hålla kameran stilla nog för att få en skarp bild skulle inte bli lätt när hela kroppen flåsade.

Jag slingrade mig fram mellan lägereldar, vattenpipor, gitarrspelande San Francisco-ungdomar, filtar, turister, uppställda kameror, hundar och barn. Rusade fram till kanten, fick upp kameran och allt var perfekt. Ljuset, några små moln som gav himlen lite dynamik, en båt som precis tuffade in i sökaren, men...

En kvinna hade hoppat över staketet och stod nu framför mig och tog bilder med mobilen. Jag stampade nervöst med foten, tänkte: "lugn nu Marie, du äger inte bilden". 10 sekunder. Sen bad jag henne att flytta sig, vänligt så klart, och hoppade över staketet själv.

Summa mumma, jag fick en bild som klarar en stor canvas till vårt vardagsrum. Det ska bli en inflyttningspresent till mig och Danne när vi flyttar. Den kanske inte är originell, men jag älskar ljuset och det är skithäftigt att bilden är min!

Bilderna

...är till viss del beskurna men faktiskt inte manipulerade alls. Färgerna var verkligen röda, cyan och rosa. Magiskt. Platsen rekommenderar jag också om ni besöker denna stad någon gång. Stanna inte där nere som många gör utan ta er upp på kullarna. Där ser ni det magnifika havet och häftiga berg. En upplevelse jag aldrig glömmer. Stämningen är mysig så ta med er lite picknick, en filt och tajma solnedgången.

Fortsättning följer...

Kommande bilder från San Francisco:

Fishermans Wharf, Chinatown, Nightlife, Downtown, Muir Woods, Haight/Ashbury mm. Och sen blir det bilder mellan San Fransisco och Los Angeles och sist, men absolut inte minst, Las Vegas.

Detta inlägg ingår i följetongen: USA (Klicka för att läsa alla publicerade inlägg)

Det finns frostiga dagar, och det finns mindre frostiga dagar på vintern. När andra lyriskt längtar till snön, och även jag börjar sjunga med, så kan jag inte annat än tänka på det här. Som är en STOR del av sången: "hej mitt vinterland". MEN så länge världen finns kvar, finns det motiv att dokumentera. Och jag tycker världen är vacker!

Såg på nyheterna att det ska bli kallare. Redan till helgen mot nollan och nästa vecka ännu kyligare. Hörde vädergudarna oss?

Jag kom på en grej som gjorde mig alldeles varm. Om lussekatter, pepparkakor och glögg börjar komma ut ur örat. Det är snart säsong för en av mina stora passioner...mmm.

De här bilderna tog jag en vintermorgon i januari förra året. Det är mysigt i morgonljuset när snön lyser upp.

Åhh vad jag vill ha lite snö nu. Eller lite förresten. Massor! Snälla vädergudar, öppna upp himlen och kyl ner vårt land.

Tänk vad glad man kan bli. Vilken underbar start på min dag. Tack söta Josefin på http://www.bongcam.se/ för din cred.

Här kan ni ta del av hennes bloggtips!

Det är något visst med dimma. Jag tar in rätt mycket intryck och dimman lugnar mig på ett behagligt sätt. Dämpar både synintryck och ljud. Och det är väldigt trevligt att fota i dimman. När jag började fotografera trodde jag att dagsljus var det enda som gick att få bra exponeringar i, men jag har blivit mer och mer kär i skymningsljus. Gillar det dova, även i porträtt.

Och sedan älskar jag att ströva omkring i området med min vovve och kamera medan alla andra har krupit in i sina bo. Känner mig privilegad över att kunna få njuta av ruskväder med vetskapen om att man har sin mysiga lya att komma hem till.

Och så kvällens notis

Någonting är märkligt. Jag som gillar rustik och vintage får garanterat mitt lystmäte stillat. Jag har till och med spindelnät i bokhyllan...i december? Det känns lite sådär faktiskt.

Tänkte bara slänga in lite fler bilder från mitt skrivbord.

Den lilla masken minns väl de flesta. En kär barndomsleksak. Det gigantiska margaritaglaset kommer från Kahunaville i Las Vegas och fungerar numera som en ljuslykta. Får mig alltid att minnas när vi strövade fram och tillbaka längst med "The Strip" och sög på vår never ending frozen Margarita....say no more.

Ett vykort med texten "AVGÅNG" på samt inramade reseminnen.
Mycket Vegas just nu hihi, men bilderna byts ut hela tiden. Bilden till höger är från en dykbar i Hurghada, Egypten.

När det gäller prylar tror jag på kärlek i första ögonkastet. När jag såg den här brickan var den redan min. Den är ju såå söt! Perfekt för att skapa plats till mina glasögon som allt för ofta försvinner iväg.

Hoppas ni haft en trevlig advent. Själv har jag smuttat på glögg och pluggat körkortsboken. Det går framåt. Snart uppkörning. Det ni!

Jag berättade ju att mitt arbetsrum är ett stort inredningsskämt. Vi har alltid varit på väg härifrån och nu ska vi ju flytta i februari. I nästa lägenhet ska jag se till att inreda rummet med massor av små lampor, tyger och tingeltangel. Jag ska tapetsera väggarna med minnen och få upp all nostalgi ur min kista.

Just nu är rummet en enda röra av objektiv, datorprylar, väskor, stativ, blixtar , bakgrundspapper osv. Blandat med en massa bråte som aldrig kommit upp ur flyttkarongerna.

Men just själva platsen jag tillbringar alla timmar på, är ett försök till mys i alla fall. Här har jag en liten bit av min själ. Resor, symboler och bilder på familj och vänner från en svunnen tid.

Utmaning

Nu är jag grymt nyfiken på hur det ser ut framför er. Ta gärna en bild på er plats och lägg ut på er blogg. Sprid det vidare. Kan bli hur kul som helst.

Del 2 i Peace And Love reportaget. Här ser ni tidigare bilder.

Det är rätt mycket bilder så jag lägger ut ett urval i inlägget. Under ser ni alla om ni är intresserade. 

En väldigt seriös trio fick en dum idé att skicka ett mms till chefredaktören.

G A L L E R I

Peace And Love Festival 2008 - På Campingen

Lite bilder från balkongen, där vi har soluppgång. Inte så ofta man får uppleva solen där med andra ord men är man vaken är det magnifikt. Vad jag kommer sakna detta område när vi flyttar.

Hundar är roliga att fota. Man får släppa fram knasbollen i sig, det blir bara bättre bilder av det. Men det kan vara svårt när hussar och mattar lockar lite för mycket. Inte lätt att få två hundar att sitta still haha.

Men jag tror att Matte blir nöjd till slut.

Poster från 2008, ur Frotté

Ett gäng från redaktionen packade sina väskor och åkte för att bevaka Peace And Love festivalen i juni 2008. Det är så många som ha velat se bilderna så jag fixade till en bunt för facebook. Tänkte att några av er kanske är intresserade (när jag ändå har fixat dem) Jag har delat upp dem i fyra gallerier.

• På väg
• På Campingen
• På Området
• På Scen

Först ut är alltså "På Väg", vilket är det enda "semester"-galleriet av de fyra. De andra är reportagebilder.

Förövrigt måste jag börja ta i tur med min webbportfölj. Det är riktigt pinsamt att man inte tar sig tid till det.

G A L L E R I

Peace And Love Festival 2008 - På Väg