I helgen var det möte för alla instruktörer och övrig personal på gymmet. Vi testade på alla höstens nya klasser och jag säger bara det. BODYJAM!!! Ni måste testa det. Det känns som när man var på disco när man var yngre. Bara dansar loss totalt. Man kan improvisera om man inte riktigt greppar stegen och ändå bara hitta ett flow. ÅÅÅHH helt underbart.

Jag ska koda mitt egna publiceringssystem i stället för att använda wordpress som vettigt folk. Så jag lägger ner tusentals timmar på något som andra redan gjort...bättre. Men jag lär ju mig massor på det. Kommer säkert till nytta så småningom.

Problemet är när rss slutar fungera som den ska helt plötsligt och bloglovin inte uppdaterar mina inlägg.

Att det ska ta en hel dag att klura ut att det var ett litet &-tecken i en rubrik som var boven. Nu får jag sitta och fundera på varför. Kanske egentligen finns vettigare saker att slösa bort sin tid på. Men man vill ju inte dö nyfiken haha.

Det här inlägget är bara ett litet test för att se om man kan få lite fart på bloglovin...

feb: Vi har precis landat med våra kartonger. Pustar ut med chips och provisorisk soffa.

(alltså, familjen, de är grymt trötta på min kamera,...det märks va?)

mars 2010: Jag tar med mig Lizzy för att spana in de efterlängtade gatorna hemma i Stockholm.

...med min sörmländska vän (nystockholmare).

april: Hemmet börjar så smått ta form...

...och en liten hittar sin "special place".

Vi gör som alla andra dårar, tillbringar helgerna på Ikea för att vi inbillar oss att det gamla inte duger längre.

...och min bror (högra hörnet) fyller 20 år! Oh my!

Den magiska aprilsolen lockar ut oss på årets första picknick.

...och folk i sina trädgårdar.

Lekplatserna fylls med glädje.

maj: Skorna åker av,

blommorna sjunger sommarvisor...

...och vi sticker iväg på premiärtur med segelbåten.

Hahah...och mycket mycket mer...men nu får det räcka. Nu har jag i alla fall säkerställt minnesbanken om jag skulle drabbas av minnesförlust eller något.

ps.

juni: Smakade på Stockholm tillsammans med tusentals besökare i Kungsträdgården. Men det får bli ett eget inlägg, för jag har så mycket mysiga bilder därifrån.

Älskar er ändå, ville bara gnälla lite. Det blir rätt påfrestande med 40 captcha-bråk om dagen.

Förresten, funkar mitt "kom ihåg mig" som det ska?

Och vad jag har längtat efter sköna serier under båtsemestern denna sommaren. Jag vet att jag brukar få det att låta som rena paradiset när vi är ute och seglar, men för vissa människor kan stillheten driva en till vansinne ibland. Efter två veckor vill jag inte påstå att jag gick bärsärkagång, men jag slog lite med pinnar i träden, om det räknas som att lätta på trycket. Problemet är att mina batterier i datorn räckte c.a 1 timme. Sen var jag förpassad till böcker. Och ack, vad jag i de stunderna kan sakna passiv underhållning. För visst Ä.L.S.K.A.R jag böcker. Men de kräver:

1) Fullständig nykterhet, vilket är svårt med förtöjnings-öl, grill-wiskey, middagsvin och kaffe avec.

2) Tysta båtgrannar

Och det här hör inte till vanligheten, men har man tröttnat på att fotografera vatten och träd så har man. Jag skulle passat på att plåta alla miner runt omkring mig. Va sjutton sysslar hon med?

Vadårå? Jag ville testa överexponeringstekniker och skuggkontrast...

Vi har ju lämnat skärgården för i år, men mälaren har en hel del guldkorn. Båtklubben har en uthamn som vi kan åka till och här är stämningen nästan magisk. Så, trevlig fredag på er.

Får beställa lite ljus av vädergudaran och åka ner med någon...

Någon som känner sig manad haha?

Nu skakar väl ni på huvudet, men jag kan inte låta bli att längta lite till hösten. Jag älskar färgerna och mysfaktorn. Egentligen borde jag klamra mig fast hårdare vi sommaren med tanke på den kalla vintern vi fick genomlida. Men vi ska trippa iväg till resebyrån i helgen och boka resa till vintern så då känns det inte lika illa att vinka av sommaren.

Men vi ska inte gå händelserna i förväg, det är ju en bit kvar av den, eller hur? Men jag längtar efter att ströva runt med kameran en tidig hösteftermiddag. När ljuset är så där magiskt...

Just nu känns det lite vemodigt att börja blogga igen, när så få orkar kommentera ens bilder. Men man får ju skylla sig själv. Jag var flyktig och det här är priset. Men jag tänker inte vara populist. Jag skulle kunna rota fram bilder som kanske tilltalar fler, men just nu tänker jag publicera det som ligger mig varmt om hjärtat för tillfället. För det är det som kommer betyda något i slutändan. Djur, vackra blommor, mat och stämningskollage kommer när tiden känns rätt. Vem vet hur jag mår i morgon.

Jag är i alla fall så otroligt tacksam för Er som ger mig lite feedback fortfarande, som inte glömt bort mig. Ni betyder jättemycket. Bara så Ni vet. Och alla ni som (enligt statistiken) läser och inte kommenterar...hoppas ni stannar kvar och säger hej, så jag kan hitta till er också.

...stor kram!

Hade någon det lite tråkigt på designkontoret? "Hey, vi uppfinner vårat alldeles egna tampongskyddkoncept. JAA!"

Jamenar, hur kan man gå ifrån något helt fungerande till något så idiotiskt. Jag skruvar och skruvar och skruvar och skruvar men det går f-n inte att få en spricka i plasten om man inte är snustorr om händerna. Jag får använda tänderna för att ta bort skyddet. Synd att jag inte minns vad det var för märke, men jag tror det var Coops egna för jag köpte dem där.

Hoppas jag inte generade någon nu

Men det är riktigt märkligt hur man tappar all förnuft när man är ute efter bilden. Jag vet inte riktigt vad som far i mig mig ibland. I Vegas fanns det ett tomrum mitt på det livade "The strip".  Tomrummen uppstår när ett stort casinohotell precis har rivits och uppbyggnaden av det nya inte har kommit igång ännu. Här var ett bra tillhåll om man ville spela lite aggressiv hasard mellan de lagliga alternativen (haha till och med på gatan spelades det hej vilt). Men när en av dem helt plötsligt riktar uppmärksamheten mot mig och skriker att jag inte plåta honom så reagerar jag med att, just det, ta en bild.

Ni kanske kan förstå att min make får en konstig vit färg i ansiktet när jag säger till honom att om vi åker till New York så kanske vi kan splitta en av dagarna så jag får ta mig till Harlem och plåta lite.

Ja, jag är en räddhare, men också grymt naiv och mitt fotograferande alter ego är långt ifrån rädd.

Nyköping, Hamnen, 2008

Santan Monica, LA, 2009

Jag håller på och sorterar ut lite bilder från LA och ska visa dem snart på bloggen. Men jag fastnade för det här så jag tänkte bara slänga in den lite snabbt. Gubbarna ser så festliga ut. Jag gillar speciellt den svartkläddes handspråk.

Jag har alltid tyckt att det har varit ett personligt ögonblick, men självklart ska Filip och Fredrik alltid vara värst. Döm av min förvåning när jag rotar igenom min kompis resealbum, ser att han har fotograferat samma man och att det dessutom visar sig att snubben till och med varit i svensk media. Jag slår på youtube och tadaaaa...det är verkligen nästan en overklig känsla att denne man helt plötslig fick både ett namn och en historia.

David Johnson, Buskmannen:

Man lagar en god pasta, häller upp en litet glas vin och hamnar efter en stund i soffan med laptopen i knät. Sen råkar man stöta på en kär vän som man inte pratat med på år och dag på facebook. Man sitter och skrattar högt av alla sjuka minnen från förr och, utan att tänka på det, har man fyllt på glaset liiiite för många gånger för att det ska va okey när man sitter hemma själv, framför datorn. Va....@#*/!...flaskan var ju halvfull nyss? Vad hände med vinet?

Nån som känner igen sig? Näää vadå, inte jag heller. Jag vet inte...jag bara filosoferar...*HOST*

Kanske borde uppfinna alkolås till modem. Det ni...

Gatufotografi - Dokumentering kontra porträttering, färg kontra svartvitt.

Smaken är olika men det är ändå intressant att det finns så många som är av benhård åsikt att det måste vara antingen eller.

Jag tycker det är skittråkigt att sitta och bläddra igenom 50 bilder av människor som går på en gata. Som om fotografen ställt en kamera på gatan och låtit den automatiskt fotografera själv och sedan gott och satt sig och tagit en kaffe. Och en del fotografer söker alltid ögonkontakt innan de knäpper bilder (och då blir det ju lätt vimmelfoto av det hela). Men både kontakten och att dokumentera osedd, fånga det enkla i vardagen hör naturligtvis till. Men det är som sagt olika åsikter om hur mycket man ska göra det ena eller det andra. Jag måste erkänna att jag ibland tar lite väl mycket kontakt med folk.

Pics & Musik Här är fem bilder där jag faktiskt påverkade. Jag tittade på motivet som tittade tillbaka, jag väntade in rätt ögonblick...rätt respons...och KLICK! P.S Musiken i youtube-klippet var min inspiration, lyssna gärna

Den här sista ska jag återkomma till...

Sen tycker jag det är synd att vissa är så hårda i sina åsikter angående färg. Mina ovanstående bilder tycker jag har så mysiga färger att jag krämade på lite extra mättnad i Lightroom. Medan andra passar fantastiskt bra i svartvitt, som nedanstående. Här är för övrigt exempel på ren dokumentering.

Bildkollaget ovan har samma huvudrollsinnehavare som bilden i färg lite längre upp (som jag skrev att jag skulle återkomma till). Jag fastnade så länge med denna uttrycksfulla duo att jag inte kunde undkomma att bli upptäckt och, få ett porträtt :-)

Man kan ju använda en färgklick för att förstärka en detalj också hihi...fast jag vet inte, det kanske är att dumförklara betraktaren. Det ska jag nog vara försiktig med.

Slussen, Stockholm, 2009

Hoppas ni gillade dem i alla fall, oavsett vad ni föredrar.

Jag hade inte kollat upp vilka utställningar som var mer än att jag sett reklamen för Annie Leibovitz. Så föreställ er min bubblande förtjusningnär jag steg in i ett rum fyllt med bilder av Anders Petersen (kolla in hans utställning här). MAGI. En av mina stora inspirationskällor.

Jag tillbringade ungefär halva min besökstid framför hans bilder. Det var så häftigt att få se dem i stort format. Dock blev jag helt abrupt avbruten i min trans av ett yngre par bakom mig. En tjej och en kille i min egen ålder.

Hon till honom: "Alltså jag tycker sånna här bilder är sååå tråkiga!"
Han till henne: "Jag visst...eller hur, lyckokast som vem som helst kan ta..."

?

Alltså seriöst? Jösses vad olika man kan tycka. För att kunna fotografera och fånga känslor och uppleveser på här sättet krävs ett enormt engagemang, stor rekationsförmåga, öga för komposition, förmågan att uppfatta rummet och mod att tränga sig på. Sen utöver det gäller det att kunna sålla ut en bra bild i mängden.

Sen att vi går igång på olika saker, men man behöver ju inte framställa sig som ignorant, även om man är det.

Men annars var besöken en fröjd. Annie Leibovitz  bilder var grymma (självklart) och utöver det fastnade jag för Joel-Peter Witkins surrealistiska kroppskildringar som inte lämnar någon oberörd.

Men ibland överlever en bild på andra krafter. Jag kan bara tala för mig själv men jag blev kär i den här bilden i samma ögonblick som jag tog den. Deras kroppsspråk, kläder, färgerna, telefonkiosken. Man skulle kunna tro att jag "crossat" den, men det har jag faktiskt inte. Den kommer nästan direkt från Lightroom. Ibland stämmer ljuset.

Jag tog aldrig med mig kameran för jag tror inte mitt sällskap skulle tycka det var så kul. Jag brukar inte vara speciellt närvarande om jag har kameran i handen. Försvinner in i min sökare och stannar där. Och Gröna Lund av alla ställen är för mig en orgie av motiv. Färgerna, folket, ljuset, prylarna, stånden...haha, jag har kommit på mig själv att en del av min inredning är inspirerad av Grönan. Men det får bli ett senare inlägg.

Jag tog inga bilder alltså (får åka tillbaka med kameran en annan dag) så jag slänger in en bild från mitt barnalbum. Fatta att de har tagit bort en av de vackraste attraktionerna. Kära vikingaskeppet som jag älskade så mycket när jag var liten. Förändring kan vara smärtsam.

INSANE

Illustration: Mikael Eriksson, Rithuset

Hej på er, jag har haft några fantastiska veckor och ville bara sätta mig ner en liten stund och få ut lite av vad som finns inom mig. Vi styrde segelbåten mot hemmahamnnen för att få några mysiga semesterdagar i boet. Jag hoppas verkligen ni mår bra och njuter av sommaren även om solen inte flörtar med oss lika mycket just nu.

Puss och kram.

Ps. Nu fungerar kommentarerna igen.

Nu tar jag tre veckors semester. Ska bland annat hälsa på den här lilla krabaten Tyvärr raderades en stor del av mina funktioner och jag har i vanlig ordning inte gjort backup. Så bloggen får ligga nere tills jag kommer hem. Kanske lika bra att inte ha den med sig när man ska njuta av vardagsflykt.

Det går alltså inte att kommentera just nu, men jag lovar att jag kommer tillbaka. STOR KRAM och ha en underbar sommar.

Sandhamn, Stockholms skärgård 2009

Den här bilden vill jag visa er. Jag satt och väntade på att mitt följe skulle komma ut från affären och kunde inte motstå att rota fram kameran när jag hade detta underbara motiv framför mig. Det var bara att invänta tills något dynamisk traskade in i sökaren och sim-sala-bim...

http://emmaklemets.blogspot.com/

Haha, fler midsommarbilder. Har inte ens hunnit tömma kortet från denna helgen än. Har förövrigt fått en nykärlek för bilder där motivet är ur fokus. Det lämnar lite kvar till fantasin liksom. Inte så förutsägbart.

Det finns mönster i naturen som kan få mig sluta andas. Den här ska bli en tavla tänkte jag.

Nu ska jag iväg. Ha en fantastisk helg allihop. Don´t forget sunblock ;)

Nu finns det säkert gott om naturfolk ute i landet som tycker det här är komiskt, men jag kan verkligen bli förtrollad av att vandra runt bland vilda djur. Oavsett om det är ekorrar i Hyde Park, sjölejon i USA eller svenska änder. Att 100-tals rådjur skuffar runt en när man knallar på ön är för mig en fascinerande levnadslyx. Haha, vilket stadsoffer man är.

Ronja Rövardotter?

Bilderna nedan togs 2007.

 Nej, nu får det räcka för ikväll. Men får ni tillfälle så besök denna underbara ö.

Utö, Stockholms skärgård, 2005

Nu ska jag iväg och ha en spinningklass (undrar om det kommer någon tapper själ i den här sommarvärmen). Har idag pysslat på nya layouten och redigerat bilder från Biskoppsön (midsommarafton). Tänkte visa er detta underbara smultronställe i Stockholms skärgård så fort jag kommer hem. Men tills vidare vill jag bara lägga ut en "blomm-bild" jag tog i helgen.

Har alltid använt gluggar med bra närgräns när jag fotat blommor tidigare, men nu har jag helt plötsligt hittat ett nytt användningsområde för min 70-200. Bokehn blir verkligen underbar med den.

Biskopsön.

En badar medan den andra torkar...

Hmm, jag tror jag tar en paus där. Återkommer snart med mer. Tiddeldoo!

Nu när jag fått blogglusten tillbaka kommer också en ny layout i dagarna. Är jättetrött på min stolliga karuselldesign så jag har försökt att göra något som passar min sinnesstämning lite bättre.

Någon som kan gissa vad temat blir? (Om det nu är någon som läser min blogg längre skrock skrock).

Här kommer en ledtråd:

”One of these mornings
you're going to rise up singing.
Then you'll spread your wings
And you'll take to the sky”

Arkivbild: Öja 2009

Jag vill ut på semestersegling nuuu! De här helgutflykterna vi gör känns mer som stressande aptitretande. Nu får jag skämmas för att jag gnäller när det finns gott om människor som inte har någon möjlighet att komma iväg alls (som skulle vilja naturligtvis) men jag önskar ändå mer tid. Man kommer ut till en ö, slänger fram grillen, äter, sen är dagen slut och man går och lägger sig. Är man ute en vecka eller tre så hinner man unna sig att bara sitta och insupa atmosfären lite. Läsa en bok, lyssna på vågor/fåglar/barnskratt.

Men nu är det bara några veckor kvar...

om vädret tillåter förstås.

Imorgon åker vi ut och seglar, det var några helger sedan nu. Det positiva med att komma iväg är att den kreativa lusten väcks till liv, man bryter mönstret lite. Jag tycker mig ha tappat spontaniteten jättemycket. Känslan av att vilja dokumentera min omgivning och människorna i den. Den här bilden tog jag sist vi var ute. Totalt bortglömd. Den ger mig verkligen lusten tillbaka. Älskar den.

Ha en mysig fredag...

Hahaha...om hundar kunde tala. Jag undrar vad de egentligen skulle ha på hjärtat. De skulle nog vilja reda ut ett och annat.

Men min kära vän verkar inte det minsta orolig. Jaja, jag är så jävla (ursäkta den ocensurerade svordomen) sur på hajar som köper upp och säljer till fåniga priser så de kan gott få landa här på min blogg när de scannar nätet efter ovanstående rubrik. Grrrr...SKÄMS PÅ ER!!

Den här låten tillägnar jag er som i skrivande stund sitter på tradera och skor er på ett evenemang som ironiskt nog borde stå för motsatsen till kapitalism. Festivalarrangörerna borde göra något, släppa ett par tusen biljetter till kanske?

Simple man, by Lynyrd Skynyrd "Be a simple kind of man. Be something you love and understand." "Forget your lust for the rich man's gold" "and don't forget son, There is someone up above." Sammanfattar det rätt bra va? Haha.

Och medan jag sitter fastnaglad på ticnet så redigerar jag lite bilder.

Men jag minns mitt första besök som om det vore igår (nåja, nästan i alla fall). Och hur jag kom hem helt lyrisk (manisk) och inte kunde prata om något annat. Jag ville frälsa världen. Att alla skulle få uppleva den ultimata frihetskänslan av hur 90 000 människor trotsar regn, lera, kyla, baksmälla, hunger och disorientering. Delar en utomkroppslig upplevelse i total eufori och dansar tillsammans i leran till fantastisk musik underbar mat. Bland pysselverkstäder och klätterställningar, mellan Dylan och Ozzy. Hur vi sprang runt i ett ständigt rus med monopolpengar och tyckte att världen utanför bara kändes märkligare och märkligare för var dag som gick.

Inte brydde man sig om att tältet drunknade, att man hade tre mynt kvar i fickan dag 2, att resan hem var olöst och att gummistövlarna var slutsålda...eller det kanske man gjorde, men DET mindes jag inte när jag hade kommit hem.

Här kommer en tribute i bilder, tillsammans med Suede, som uteslutande stod för soundtracket i bergsprängaren det året.

Arkivbild: Från Roskilde 1997

Nej jag skojar inte. Jag tänkte joina den pensionärskaran som återbesöker denna "heliga" plats. Kommer jag orka? Det är 10 år sen sist. Man kan inte räkna in vår visitering av Peace and Love 2008. Då satte vi upp ett tält bredvid de stökigaste galningarna vi kunde hitta på campingen, tuperade håret så det skulle se riktigt skitigt ut, lindade in oss i (läs: oanvända) sovsäckar så vi verkligen inte kunde misstas för något annat än campare, och ranglade runt som rookisar på fjortisfylla, för att sedan, varje natt, lämna grejerna på campingen och styra stegen mot kungligt leverne i sköna sängar. Bluff och båg för dokumentation. Haha. Annat var det -97 (bilden ovan).

• Mitt "Life on Mars" -Marathon jag nyligen haft. Sjukt bra serie, se den!
• Jag är inne i en sentimental mode just nu, ifrågasätter livet lite, funderar på vad som är viktigt och beständigt. På gott och ont.
• Har via facebook fått kontakt med en av mina allra bästa vänner som jag älskar så otroligt mycket, som varit borta från mig i 10 år och...hmmm ja vad Bowie kommer in där vet jag faktiskt inte haha, kanske för att han introducerade en hel del 70-tals musik för mig när jag var tonåring.
• Jag är väldigt mottaglig för texter just nu.
• Life of Mars...igen, se den!

Jag tror det beror på flytten. Jag känner mig kanske lite otrygg, det tar tid för mina rötter att växa men när de gör det så sitter de som berget. Jag får helt enkelt ge utlopp för mina känslor med ett litet kollage med bilder.

Nattens tema: Trygghet, tillit & kärlek

Min låt inspiration, Soul Love med David Bowie:

"Stone love-she kneels before the grave
A brave son-who gave his life to see the slogan
That hovers 'tween the headstone and her eyes
For they penetrate her grieving

New love-a boy and girl are talking
New words-that only they can share in
New words-a love so strong it tears their hearts
To sleep-through the fleeting hours of morning
Love is careless in its choosing-sweeping over cross a baby
Love descends on those defenseless
Idiot love will spark the fusion
Inspirations have I none-just to touch the flaming dove
All I have is my love of love-and love is not loving

Soul love-the priest that tastes the word and
Told of love-and how my God on high is
All love-though reaching up my loneliness evolves
By the blindness that surrounds him

Love is careless in its choosing-sweeping over cross a baby
Love descends on those defenseless
Idiot love will spark the fusion
Inspirations have I none-just to touch the flaming dove
All I have is my love of love-and love is not loving"

Soul Love, David Bowie

Måste säga att det var en stor utmaning. Dels gör jag ju entré i Stockholm och detta var mitt första gig, därmed sätter man ju lite ribban och visa vad man går för. Men sedan har jag stor kärlek i mitt hjärta till detta gym och vill så gärna göra det rättvisa med mina bilder.

Grejen var att fylla ett jättestort rum med ljus som har olika färger på väggar och en massa maskiner inte var helt lätt. För att inte prata om aerobicsalen. Kritvit sal med svart golv (!) och fönster i taken hoho! Men det är kul med utmaningar och ägaren var såååå nöjd. Kul!

Igår strövade jag runt med Lizzy och kameran i området. Ljuset var så fantastiskt så jag var tvungen att knäppa lite bilder. Kanske (förmodligen) är det sista gången jag pulsar i snö här. Nyköping kommer vi besöka igen, men då styr vi våra segel hit så förhoppningsvis är det inte snö då.

En tanke som slog mig var hur livet ändå går vidare. Någon ny flyttar in i vår lägenhet. Det byggs runt omkring i massor. och några spekulanter tittar förväntansfullt på.

Vi får se om det blir någon flytt imorgon, nu snöar det ute igen och svärfar är livrädd för att köra släpkärra om underlaget inte är okey.

Hur som helst var det skönt med lite sol. Hade ju egentligen tänkt ta en kopp kaffe och njuta lite av den men hittade ingenstans att sitta(!)

Haha, det får bli någon annan gång.

När jag tittar ut över vår brygga är det svårt att föreställa sig hur båtarna vaggar här på sommaren. Snön har verkligen begravt värden.

Här kommer lite fler bilder från gårdagens skörd. Ha en underbar helg allihop! Och håll en tumme att allt går bra med flytten. STOR kram.

Lizzy tycker vi gnäller för mycket på snön!

***Jag vill ha ett lösenord***

Anyway,  just nu vill jag bara fly fältet. Arbetsrummet är hemskt. Vill verkligen inte sittar där. Brrrr...Så det blir verklighetsflykt för min del och det stavas:

T.V.S.E.R.I.E.R

Tyvärr är det uppehåll i USA på all dumburksgodis som tilltalar mig så jag har letat upp lite serier som jag missat av en eller annan anledning. Senaste maratonloppet jag avslutade i går natt var Life on Mars.

Man nu är de 17 avsnitten avklarade. Vet inte riktigt vad jag ska titta på nu.

"Superfina hundbilder - och jag ska inte påstå längre att det inte går att fotografera svarta hundar med nån större framgång. FÖr du kan ju!!! Och jag kan inte... Hur sjutton ska man göra, för att hunden inte bara ska se just svart ut på bild???"

Jag får se om jag kan bidra med någonting som kan underlätta.

• Kolla din kameras inställningar. Displayljusstyrkan kan vara lite för hög, så när du tycker bilden ser för ljus ut så är den i själva verket inte det. Kontrasten kan vara inställd på hög vilket ju ger svart hund, vit bakgrund. Mjuk kontrast ska det vara så själva vovven inte får kolsvarta lågdagar. Sen korrigerar man kontrasten lokalt i efterhand.
• I snö får man överexponera en hel del, ca 1,5 steg. För att få snön vit.
• Jag fotograferar alltid i RAW format. RAW har en fantastisk bredd i högdagarna så en bild som ser helt utfrätt ut kan i många fall (inte alla) räddas helt. Detta är något man kan utnyttja när man fotograferar mörka saker mot ljusa bakgrunder. Så ett hett tips är att välja RAW och sedan överexponera bilden så att vovven blir fint exponerad. Låt eventuella vita vovvar bli överexponerade de med.
• Sen brukar jag använda Lightroom för att dra ner exponeringen runt vovven, få fram lite detaljer i snön med sektionsverktyget (heter nog inte så hehe,  med det är ett verktyg som gör att du kan välja att exponera eller kontraständra på isolerade ställen)
• Har man inte Lightroom kan man framkalla två digitala kopior där man dragit ner exponeringen lite på den ena och sen jobba med lagertekniken i photoshop.